Asfalt"omläggning" elr bara läggning helt enkelt .. ?
Ja hur säger man egentligen ? Istället för bara asfaltera så brukar man säga något annat ? Hum, ja ni hör ju va roligt jag har det här hemma idag som ens funderar på en sån knepig grej ! Vi ska iaf få asfalt nånstans utanför oss .. Så va de med det !
Idag vakna vi halv tolv, skulle jag känna mej stressad elr bara ta de lugnt tänkte jag när jag vakna, aa, de blev iaf det där sista ordet idag, grått o trist ute o regn typ nästan iaf, o blåsigt ! Urrigt värre .. Då är det gött o ligga o sträcka på sej lite extra :D En annan jobbar ju så j*vla mycket så man blir ju helt slut i kroppen, puh !! Undrar vart all energi tar vägen liksom, man funderar ju ganska mycket på saker o ting om jobb, VAD man vill jobba med, KLARAR man av jobbet, ÄR detta vad jag verkligen vill, osv..osv .. Ibland får jag till o med en knasig tanke om jag ska plugga upp ämnen o läsa vidare till något ? Den tankebubblan spräcker jag ganska snabbt efter själva tanken, då kommer ju massa andra frågor upp, räcker det inte med dom frågor man har nu ? Jo ! Eller frågor o frågor, funderingar rättare sagt. Om man skulle läsa vidare igen, VAD skulle man då vilja läsa till, KÄNNS det rätt när man börjar, magkänslan tror jag på väldigt mycket, sen säger rätt eller fel .. Får man den magkänslan när man redan börjat så det är för sent att hoppa av, eller får man den när man väljer inriktnign ? Ja ni, snurr snurr snurr . Egentligen vill jag inte läsa vidare just nu heller, det där med skola känns lite mycke igen. Skulle inte palla en skolbänk på flera år, nu vill jag börja mitt liv, leva mitt liv som jag vill, inte styras av någon skola, fast man är ju ganska styrd av ett jobb med, fast på ett heeelt annat sätt, har man ett jobb man verkligen trivs med o där alla pusselbitar faller på plats, så gör det mig ingenting .. Jag funderar än idag på VAD vill jag bli när jag blir stor ? Hallå, det är dax nu, jag är stor, jag är vuxen och jag väljer vilka vägar jag ska gå, i precis vilken riktning jag vill, men man måste anpassa sej oxå .. Man kanske får börja nånstans på stegen o arbeta sej uppåt ? Man kanske inte får drömjobbet på en gång ? O jag vet ju inte ens vad som ÄR mitt drömjobb heller , men man kanske märker det när man kommer till en viss gräns ? Att det var det här jag skulle göra, arbeta med . Men till en början, vill man kämpa sig uppåt till något man inte VET vad man kämpar till än ? Känns inte det meningslöst .. Det kanske är då dom där vägarna börjar komma in i bilden., Till en början finner man en endaste väg, man fäljer den, ju längre man kommer ju fler chanser till annat o fler vägar att välja mellan, det är då man ska välja vilken man vill ta, kanske leder den rätta vägen en till "det" som det var meningen att man skulle göra ? O det låter så lätt att bara "välja" men jag tror, eller jag kan nästan lova, det går inte bara fort fram, man kommer nog få kämpa sig fram på vissa ställen, annars vore väl livet lite väl lätt att leva, om allt gick som man ville jämt jämt ? Nej, man behöver dom där "hindren" i livet för att växa som person, för att övervinna någonting, för att lära sej HUR man löser ett problem när dom väl dyker upp .. Det kan vara j*vligt kämpigt, men jag tror, att om magkänslan är den rätta o man har valt sina vägar så kommer man klara av det . Ibland kanske man får be om hjälp eller bara rent av lite stöttning vid vissa hinder, slå 2 kloka hjärnor ihop till en lösning, det är oxå en bra grej, hjälp av andra gör att man lär sej nya saker, hur andra tänker o gör. Dela erfarenheter mellan varandra . Vid denna del av såkallade "vägen" har man nog verkligen vuxit som person, har lättare att handskas med problem. Det där första "hindret" som verkade helt omöjligt att rubba första gången man mötte, verkar vid en viss gräns väldigt lätt att rubba när dom dyker upp igen, inga konstigheter alls. Förstår ni mig rätt nu ? Man måste bara välja den väg som är rätt för en själv .. Man ska inte lyssna på vad andra tycker o tänker om ens egna val, det är ens EGET liv, EGNA val, EGNA erfarenheter, även om någon vet rätt eller fel på någonting av det val man ska göra, så gör man det som känns rätt för en själv. O går det rätt åt pipsvängen (som det kanske gör nån/några gånger, men till det positiva), så ställer man sig upp igen, borstar av sej på knäna, o fortsätter dit man vill, Vid såna här tillfällen kan det nog vara skönt med en hjälpande hand, bara någon/några vid sidan av som stöttar o hjälper peronen igenom för att nå det mål man vill. O är det inte sant som det sägs: Man lär sig av sina misstag, ge aldrig upp för ens DU har lyckats med det DU vill i DITT liv !
Det var allt för mig idag :) Hoppas ni förstår vad jag menar med det jag skrivit ! Ha en bra dag !
Idag vakna vi halv tolv, skulle jag känna mej stressad elr bara ta de lugnt tänkte jag när jag vakna, aa, de blev iaf det där sista ordet idag, grått o trist ute o regn typ nästan iaf, o blåsigt ! Urrigt värre .. Då är det gött o ligga o sträcka på sej lite extra :D En annan jobbar ju så j*vla mycket så man blir ju helt slut i kroppen, puh !! Undrar vart all energi tar vägen liksom, man funderar ju ganska mycket på saker o ting om jobb, VAD man vill jobba med, KLARAR man av jobbet, ÄR detta vad jag verkligen vill, osv..osv .. Ibland får jag till o med en knasig tanke om jag ska plugga upp ämnen o läsa vidare till något ? Den tankebubblan spräcker jag ganska snabbt efter själva tanken, då kommer ju massa andra frågor upp, räcker det inte med dom frågor man har nu ? Jo ! Eller frågor o frågor, funderingar rättare sagt. Om man skulle läsa vidare igen, VAD skulle man då vilja läsa till, KÄNNS det rätt när man börjar, magkänslan tror jag på väldigt mycket, sen säger rätt eller fel .. Får man den magkänslan när man redan börjat så det är för sent att hoppa av, eller får man den när man väljer inriktnign ? Ja ni, snurr snurr snurr . Egentligen vill jag inte läsa vidare just nu heller, det där med skola känns lite mycke igen. Skulle inte palla en skolbänk på flera år, nu vill jag börja mitt liv, leva mitt liv som jag vill, inte styras av någon skola, fast man är ju ganska styrd av ett jobb med, fast på ett heeelt annat sätt, har man ett jobb man verkligen trivs med o där alla pusselbitar faller på plats, så gör det mig ingenting .. Jag funderar än idag på VAD vill jag bli när jag blir stor ? Hallå, det är dax nu, jag är stor, jag är vuxen och jag väljer vilka vägar jag ska gå, i precis vilken riktning jag vill, men man måste anpassa sej oxå .. Man kanske får börja nånstans på stegen o arbeta sej uppåt ? Man kanske inte får drömjobbet på en gång ? O jag vet ju inte ens vad som ÄR mitt drömjobb heller , men man kanske märker det när man kommer till en viss gräns ? Att det var det här jag skulle göra, arbeta med . Men till en början, vill man kämpa sig uppåt till något man inte VET vad man kämpar till än ? Känns inte det meningslöst .. Det kanske är då dom där vägarna börjar komma in i bilden., Till en början finner man en endaste väg, man fäljer den, ju längre man kommer ju fler chanser till annat o fler vägar att välja mellan, det är då man ska välja vilken man vill ta, kanske leder den rätta vägen en till "det" som det var meningen att man skulle göra ? O det låter så lätt att bara "välja" men jag tror, eller jag kan nästan lova, det går inte bara fort fram, man kommer nog få kämpa sig fram på vissa ställen, annars vore väl livet lite väl lätt att leva, om allt gick som man ville jämt jämt ? Nej, man behöver dom där "hindren" i livet för att växa som person, för att övervinna någonting, för att lära sej HUR man löser ett problem när dom väl dyker upp .. Det kan vara j*vligt kämpigt, men jag tror, att om magkänslan är den rätta o man har valt sina vägar så kommer man klara av det . Ibland kanske man får be om hjälp eller bara rent av lite stöttning vid vissa hinder, slå 2 kloka hjärnor ihop till en lösning, det är oxå en bra grej, hjälp av andra gör att man lär sej nya saker, hur andra tänker o gör. Dela erfarenheter mellan varandra . Vid denna del av såkallade "vägen" har man nog verkligen vuxit som person, har lättare att handskas med problem. Det där första "hindret" som verkade helt omöjligt att rubba första gången man mötte, verkar vid en viss gräns väldigt lätt att rubba när dom dyker upp igen, inga konstigheter alls. Förstår ni mig rätt nu ? Man måste bara välja den väg som är rätt för en själv .. Man ska inte lyssna på vad andra tycker o tänker om ens egna val, det är ens EGET liv, EGNA val, EGNA erfarenheter, även om någon vet rätt eller fel på någonting av det val man ska göra, så gör man det som känns rätt för en själv. O går det rätt åt pipsvängen (som det kanske gör nån/några gånger, men till det positiva), så ställer man sig upp igen, borstar av sej på knäna, o fortsätter dit man vill, Vid såna här tillfällen kan det nog vara skönt med en hjälpande hand, bara någon/några vid sidan av som stöttar o hjälper peronen igenom för att nå det mål man vill. O är det inte sant som det sägs: Man lär sig av sina misstag, ge aldrig upp för ens DU har lyckats med det DU vill i DITT liv !
Det var allt för mig idag :) Hoppas ni förstår vad jag menar med det jag skrivit ! Ha en bra dag !
Kommentarer
Trackback
